Radiostyrda Fyrar för Synskadade

Väginformation vid förflyttning.
Vi förflyttar oss från ställe till ställe många gånger per dag. Det kan gälla korta sträckor, som  i och omedelbart runt bostaden, eller längre sträckor när  vi skall handla, uträtta ärenden, till jobbet, eller besöka någon bekant. Vi förflyttning använder  vi oss av synen för att få riktningen till målet, och vi använder också  synen för att titta på vägen, så att vi kan undvika hinder av olika slag. Den seende behöver korrigera sin riktning och kontrollera vägen vart tredje steg och det gör vi automatiskt. Vi  uppfattar inte detta som något problem, emedan samhällena är byggda för seende och så länge gatu lampporna lyser på kvällarna och ljuset är tänt hemma går det bra. 

 Behov av riktning.
Vid förflyttning  i lätt terräng behöver vi ca 1000 informationer i timmen om riktningen och om vägens beskaffenhet. Man kan lätt få en realistisk upp fattning om vårt behov av riktning och väg information genom att blunda och gå några steg. Tre steg går nog bra men redan vid fjärde steget blir gången något vinglig. Den synskadade kan käppa sig fram, under förutsättning att hon känner till vägen, och kan följa den , annars käppar hon sig bort .
 Riktmärken saknas.
Att följa en väg som är gjort för seende är inte lätt, vägen har ju inga riktmärken som den synskadade kan ha nytta av, inte ens under barmarkstid. Under vinter tid är det omöjligt att orientera sig på dom flesta ställena i vårt samhälle för synskadade. Till och med i den närliggande hemmiljön som kan ändras radikalt från dag till dag.  Man kan alltså tappa orienteringen mitt på sin egen gårdsplan och utsikten att fortsätta  i rätt riktning eller att  ta sig tillbaka utan hjälp är mycket små, även om man har käpp, kan man bara käppa sig åt en slumpmässig riktning och hoppas på en lycklig utgång. 

 

Olika gruppers  behov av elektrisk energi  för att göra  gator och vägar tillgängliga vid förflyttning.
Vi bygger vårt samhälle åt seende och det är ju demokratins grundprincip att majoriteten bestämmer, men att påstå att det är ett rättvist system och  att  de synskadade har samma rätt och möjlighet att förflytta sig på gator och torg är att hyckla och endast de seende kan tro på denna rättvisa. Jag nämner  ett  exempel. Belysningsstolpar med lampor är ett vanligt inslag i vår miljö. En enda lampa från en sådan stolpe förbrukar  lika mycket energi som 30000 radiostyrda ledfyrar från Yreca. Vi kan sedan börja räkna hur många lampor som hjälper oss med vår förflyttning en vanlig kvällspromenad och multiplicera summa med 30000, då kan vi få  perspektiv på samhällets syn på rättvis fördelning av energiresurser vid förflyttning.  

Positiv  förändrig och klyftan växer..
 En förändring har jag märkt dom senaste tio åren. Vi har många synskadade som kan hänga med idag på ett helt annat sätt än tidigare, tack vare datorn, andra tekniska hjälpmedel.
Men den största gruppen har inte dator och inga tekniska hjälpmedel för orientering än käppen, och käppen ger ju inte någon riktning till lokaler, aktiviteter och social samvaro inte ens hem till sin egen dörr. Många synskadade känner redan oro när man skall gå till brevlådan, oro att man tappar ett brev, och då kan man mista orienteringen helt . Promenaden till brevlådan är för många den längsta sträckan man  går på egen hand under en dag.

 

Kommentar från konstruktören.
Lammivaara den 23 juni 2005

 

GÅ TILL STARTSIDAN